Isolerad

Jag knegar, kommer hem, ligger på soffan och äter onyttigheter, glor på värdelösa TV-påhitt, längtar efter läggdags, sover, repris nästa dag. Och nästa. Jag lever som i dvala. Isolerad från allt och alla. Inget magras av pillren än, ta i trä, femte dagen idag, hoppas att det bara smäller till och jag blir överlycklig. Över en natt, helst. För det här går inte. Påsken är i antågande. Det ska bli "fint" väder dessutom. Folk kommer vara ute och umgås. Sitta på uteserveringar och fröjda sig i nyinköpta solbrillor. Jag kommer sitta hemma i den dunkla lägenheten med persiennerna nere. För jag orkar inte annat. Jag är fet. Jag är fattig, dessutom. Jag är orkeslös. Kommer väl sitta och grubbla över vad Han gör. Med sin nya brud. Som jag är övertygad om att han skaffat. Ryck upp dig! Ja, jag ska. Någon dag. När jag orkar.
Hmpff, eller hur. Piller, rädda mig.