2012-08-24

Kramp

"Tangentbordsträning"... Ett sånt påhitt. Man får ju kramp överallt. Låt mig köra pekfingervalsen. Snälla.

2012-08-21

VET

Jag känner mig sjuk. Alltså inte sjuk. Fast sjuk. Det är först och främst den klassiska "efter-festival-känslan" som fortfarande, efter en vecka, håller i sig. Allt blir ännu tristare när man kommer hem. Samt det jag nämnde i föregående inlägg. Och sen har vi det här med de nya pillren. Inbillar mig att jag känner mig konstig av dessa. Och sist men inte minst; mina självdestruktiva vanor. Äter skit, rör inte på mig, bryr mig inte. Igår blev det 300 gram chips till middag fast jag VET hur jag mår efteråt... Och givetvis litervis med aspartamsötad läsk fast jag VET hur jag mår av den. Sitter med ett glas nu med. Frukostdrinken. Har inte varit ute, eller inne, och motionerat allra minsta sen i maj eller liknande. Fast jag VET att jag mår bättre av det. Sen jag kom hem från Slovenien för en vecka sen, som sagt, är den längsta sträcka jag släpat mig till Konsum och tillbaka.
Har bantarshakes som jag både vill börja med igen och inte. Mest inte. Fattar inte. Varför gör jag det bara inte? Jag VET att jag blir nöjd om jag lyckas gå ner lite. Om så bara nåt hekto.

Nä, man är en riktigt slö jäkel. Slö och apatisk. Som vanligt. Eller nästan värre än vanligt. Men samtidigt känner jag mig ändå inte riktigt lika mycket under isen som jag brukar.
Ja det här blev ju begripligt.

Hejdå.

2012-08-20

Tider

Jag går i väntans tider. Ja inte på det viset. Ska som sagt norröver om en vecka och starta upp studierna, men fram till dess går jag bara och glor. Inget att göra. Uttråkad. Fet. Vill flytta. Jaja. Sån är jag. Jag är rätt bra på att vänta, faktiskt. Kan lätt sitta fyra timmar på en tågstation eller liknande utan att stirra upp mig. Men det här är annat. Vill att tiden ska gå. Får väl sätta mig med mitt kära Skyrim i en vecka. Men det har också förlorat lite av sin charm, hör och häpna.
Rätt nöjd ändå över att ha överlevt ännu en sommar. För nu är det snart i höst i almanackan. Och det uppskattar jag. Tycker redan nu det är trevligt att det blir mörkare på kvällarna.






2012-08-17

Segt

Åh  vad segt allting går. Borde vekligen ta mig i kragen en smula hårdare inför den här så kallade studiestarten. Den 27:e brakar det loss. Inleder med en lång tågresa den 28:e upp till lärosätet i Norrland. Charmen med att studera på distans; behöva  åka hundra mil med tåg för att deltaga i "terminsträffar". Trodde inte den första av dessa träffar skulle äga rum så snart, men jodå.
Borde kontakta CSN och kolla så det inte blir nåt strul med cash hit och dit, är ju inskriven på the almighty Arbetsförmedlingen fram till den 24:e. Sen slipper jag dem! Fatta vilken känsla! För er vanliga dödliga kanske detta låter underligt, men för mig som haft med denna korkade instans att göra i stort sett hela mitt vuxna liv, känns det som, hittar inte ord stora nog, att slippa dem. Äntligen!

Så jag borde ju vara rätt nöjd nu kan man tycka. Bah. Ni känner väl mig. Och om i inte gör det; jag är aldrig nöjd. Jag vill fortfrande flytta till Stockholm, vilket verkar vara det omöjligaste man kan önska sig. Som sagt, ingen som vill byta en lägenhet i huvudstan mot en i fiskarstan Kan jag ju förstå. Men ändå. Nån korkad jäkel som ska gå på Chalmers eller liknande. Men icke. Däremot blir jag överöst (nåja) med bytesförslag i Malmö och Visby och såna plejs. Tack men nej tack.

Samt det här dilemmat med karln. Han bor tio mil från Stockholm, knegar och är varannanveckasfarsa till två små illbattingar på sju respektive tio år. Han vill att jag ska bo där. Det vill inte jag. Har varit där och träffat kidsen flera gånger, men två-tre dagar i stöten räcker bra, känns det som. Och det där eländet till "stad"... Varför bo så nära Stockholm men ändå så långt ifrån? Jag bara frågar.
Hade gärna velat komma lite närmare men inte för nära. You get? Är ju bara en tmme med tåg från storstan till hans by. Kostar typ en hundring. Annat det än att sitta och åka X2000 för hutlösa summor.

Så. vad är det mer jag inte är nöjd med? Min fettiga uppenbarelse. Inget nytt, men ändå. För två (eller var det tre?) år sen sa jag att jag absolut INTE tänkte genomlida en sommar till som fetto... Jo just. Här sitter jag, fettigare than ever.
Vad finns det mer att gnälla på i dagsläget? Givetvis min totala brist på pengar. Det är så tråkigt. Ber till högre och lägre makter om att det ska rassla till med nån lottovinst eller liknande. Och gud hör bön, härom veckan vann jag 99 kronor.
Hörde rykten om en bekants bekant som varit ett nummer ifrån 120 miljoner och istället kammat hem 27000. Inte illa det, men åh vad man skulle svurit.
I alla fall jag.

2012-08-16

Venlafaxin

Kära Venlafaxin. Härmed lägger jag mitt liv i dina händer.
Det lät ju jättefjortisfånigt. Men ändå. Låt mig hålla på. Jag var aldrig nån "riktig" fjortis, så jag tar igen det nu. Bor som en fjortis, uppför mig som en fjortis överlag. Skriver som en fjortis. Ser dock inte ut som en. Snarare som fjortis gånger tre.
Jaha, annars då?

2012-08-15

Ohållbart

Det är nåt slags spektakel på byn. Kalas av nåt slag. Kultur kallas det tydligen för. Är det inte Gothia Cup eller hysteriskt utsåld Ullevi-konsert så är det nåt annat. Usch. Jag håller mig hemma i skrubben.

Slovenien var oerhört fantastiskt. Som vanligt. Perfekt väder, perfekta nya och gamla vänner, perfekt alltihop.

Från paradiset till den otäcka verkligheten. Började med en ny sorts lyckopiller igår, hyser inga större förhoppningar, men jag provar gärna. Lite vinglig mage så här andra dagen men än så länge inga värre biverkningar. Men det kommer väl. Enligt den två meter långa bipacksedeln kan man råka ut för allt från allvarlig inre blödning till lättare yrsel. Spännande.

Saknar min karl. Äckligt mycket. 40 mil bort. När vi väl ses nästa gång har det gått 38 dagar sen sist. Ohållbart. Allt handlar som vanligt om pengar. Detta satans djävla skitpåfund. Nu blev jag sur. Hejdå.

2012-08-03

Sörja

Inte van vid det här. Att det går så mycket upp och ner. Ena skeunden nöjd och glad (kan ni ens tänka er) och nästa, självmordsbenägen. Är van vid att det ständigt håller sig vid samma grå sörja. Varken mer eller mindre. Underligt..

124

Räknar timmar. Minuter (124 st). Snart är min tid av gratiskneg på företaget över för den här gången och på söndag styr jag mot mitt underbara Slovenien. Fjärde året i rad. Öl, musik och värme en hel vecka. Blir fint. Men lite gruvar jag mig allt. Som vanligt. Fast det dör jag väl inte av. Lite gruv. Kalla mig gruvan. Höhö.
Det kommer bli trevligt. Ska försöka förtränga min pengaångest under tiden jag är där. Det löser sig, brukar ju folk säga.

2012-08-02

Stabilt

Jamen så. Ett hysteriskt lipanfall från ingenstans och utan anledning. Känns stabilt.