2013-03-30

Sol

Sitter på karlns balkong med datorn och inbillar mig att jag känner mig Carrie Bradshawish. I själva verket sitter jag ganska illa och ser knappt nåt på skärmen för solen skiner så infernaliskt. Men ändå. Karln sitter inne och skriker åt en fotbollsmatch. "Blås då jävla hora!!". Sport är inte bra för nerver eller kropp. Har sagt det förr. Påsk alltså. Bryr mig inte så mycket. Inte alls faktiskt. En grannpappa ute och busar och leker aliens med sin 3-åring. En öl och lite chips till mig. Som sagt, strålande sol. Inget att säga, egentligen.Förtränger skoluppgifterna å det grövsta. Gött mos alltså.

Andas

Andas. Lugn. Gör inget förhastat... Räkna till 1000, räkna får eller nåt... Ibland önskar jag att jag hade en Facebook-sida med "vänner" jag inte kände alls, där jag kunde vräka ur mig preciiiis vad som helst om vem som helst när som helst! ÅH, vad det skulle vara gött! Som det är nu får man ju verkligen vakta sin tunga. Fast även fast man inte kände nån så skulle man ändå kunna snacka och bolla lite tankar. Kan man ordna detta? Finns det nån typ av Facebook Anonymous nånstans? Man borde starta nåt liknande.
Jag måste lära mig att inte vara så impulsiv också. Hade en viss karl varit vaken just nyss så hade han fått höra. Vilket bara hade lett till bråk och elände, vilket vi haft för mycket av som det är ändå. Och nu när jag lugnat ner mig några smulor, så inser jag ju att det inte var så farligt och det hade absolut inte varit värt ännu en katastrof. Men, som sagt, en Facebook-sida enbart ämnad för gnäll och liknande... Ja tack.

2013-03-27

Lesbiskt

Jaja.
Ångest hit och ångest dit. Det ska väl vara så. Eller nåt. Sitter hos karln i staden så nära Stockholm, men ändå så långt ifrån. En timme med tåg liksom. Tar mig en öl och skolarbetet går med ens en smula lättare. Kalla mig alkis den som vill, men så är det. Om lite drygt en vecka väntar två månaders praktik. Skräckblandad förtjusning är väl den klyschan som ligger bäst till hands. Hur ska jag, soffpotatisfetto #1 orka infinna mig tidigt i ottan och sen vara vaken och intresserad i cirka åtta timmar per dag? Jag bara frågar. Samtidigt som jag nog kommer gilla det. Inte första dagarna kanske, när man inte begriper nåt alls och bara svansar efter och känner sig som lägsta klassens prao-elev. Men kanske när man går in på andra veckan och fått i alla fall en smula av hum om vad det handlar om.
Men vad ska man ha på sig? Förut bara haft jobb där det funnits uniform att tillgå. Har ju inga kläder. Funkar mysisar, tro? Med fläckar av ägg och majonnäs? I så fall är jag safe. Såna finns. En masse.

Annars då?
Jodå, får lite tillbaka på skatten och det verkar som att den årliga resan till Slovenien blir av ändå. Länge verkade det inte så. Vilket skar i hjärtat. Det har blivit en tradition att varje sommar åka dit en vecka. Långt ut i ingenstans och dricka öl och lyssna på musik. Kommer bli femte året i rad. Fint som snus. Men jag kommer att behöva sätta mig i skuld. Min goda resekamrat jobbar dygnet runt och har råd att ligga ute med pengar ett tag. Tack för det. Det är liksom våran grej, den här resan. Vi har gjort några festivaler ihop vid det här laget. Finland, Tjeckien, Holland och lite annat. Många som av nån anledning tror att vi är ett lesbiskt par när vi är ute och åker, dock. Både kul och en smula oroande. Är det hon eller jag som ser homo ut? Hoppas på henne. Kanske vi båda. Inte så att vi går runt och håller handen och liknande men många har frågat om vi är ihop... Hmm...
Kanske för att vi båda är medelålders och inte har nån giftasring på fingret? Får ta och snickra ihop en ring att trä på mig.

Som synes är jag på ett bättre humör idag. Har även forskat mer om min krämpa, yrseln. Kommit fram till att jag lider av "Menieres sjukdom". Symptomen passar precis. Som en så kallad smäck. Kan tillägga att jag inte känt nåt av denna krämpa sen jag anlände till karln i lördags. Lite huvudvärk i söndagsbara när vi var på en liten roadtrip med hans ungar. Men det hör väl till. Ungar liksom. Nu är de hos morsan sin sen i måndags och lugnet har lagt sig.

Nä nu orkar jag inte skriva mer. Hejdå.




2013-03-26

Ångest

Skola - ångest.
Bostad - ångest.
Fett - ångest.
Allt - ångest.

Men det ska ju inte vara lätt att leva. Har man ju hört. Vilken dåre var det som sa det?

2013-03-15

Börda

När börjar livet, liksom? Jag har fastnat i sjuttonårsåldern. Inga pengar, inget att göra, världens minsta lägenhet, går mellan datorn och tv-spelet, lipar för allt och inget. Nu senast när jag såg en bild av mig själv som treåring. Började böla, tänkte titta vilken söt liten unge! Varför var just den söta lilla utvald att bli ett vrak på äldre dagar? Socialt handikappat fetto med noll framtid. Tänk om nån hade försökt berätta det för mig då? När jag var så himla glad och bekymmerlös. (Blir lipig nu när jag skriver om det, till och med.) Hade nån sagt det, och jag begripit vad som sades, hade jag säkert bara fnyst, vänt ryggen till och fortsatt lalla i sandlådan. Ty jag hade då inte hunnit bli en mes. Undrar just när jag blev det, megames. Det måste ju ha kommit smygande, kan inte dra mig till minnes att det skulle ha kommit över en natt. Tror det smög igång i slutet av gymnasiet, kanske en smula tidigare. (Nu storlipar jag. Mes.) 

Känns som att livet liksom försvann. Nu sitter jag här på ålderns höst och allt känns fortfarande likadant. Rättelse; med den lilla skillnaden att jag påbörjat en utbildning som ska göra mig till nåt som jag inte vill vara. Alltså yrkesmässigt. Åldersnoja med en twist. Hade nån frågat den där lilla söta ungen vad hon skulle göra när hon var väl över 30 så skulle svaret garanterat inte bli kommer sitta i en lägenhet och lipa ensam en fredagkväll och oja mig över mitt sketna liv.
Jag försöker, som sagt. Men ibland, rätt ofta dessa dagar, kommer dessa avgrundsdjupa hål av förtvivlan. Det skrämmer mig en aning.

Tittade på bilden av mig själv som liten och tänkte varför blev just du så himla konstig och värdelös? Normalt och hälsosamt tänkande. I samma veva såg jag bilder på mina föräldrar, de var väl ungefär 30 bast. Då började jag givetvis tänka vad synd att de kommer dö och försvinna och jag har inte hunnit göra dem stolta på en enda punkt innan det.
Och mamma som bor själv, ingen kommer hitta henne på länge när hon dör. Och pappa som är så krasslig, kan inte vara länge kvar. Och jag har varit en jäkla pinsam börda för dem hur länge som helst.
Herregud. Lyssnar på min bästa anti-lip-låt nu och försöker ta mig samman.

Skaver

Jag försöker vara positiv, jag försöker vara positiv, jag försööööker vara positiv. Men det är förbannat svårt...
Jag saknar min karl nåt hutlöst.
Jag vill ha en lägenhet i Stockholm.
Listan kan göras oändlig. Jag har inte varit mig själv på ett tag. Väldigt lättirriterad och lättlipad. Märks att det är mer än vanligt som skaver. Inte bara den här förbannade bh:n.
Fast det avhandlade jag ju i inlägget nedan.
Äh. Skit i det här. Iväg till Skyrim.

2013-03-14

Gruvar

"I bow down my head... And raise my hand... To form the king's seal!"

Sitter bara och sjuunger lite. Inget att bry sig om. Det ser förfärligt ut här inne. Städa? Njä. Mycket med skolan nu, vettu, finns ingen tid.
Gjorde en liten lista på saker som just nu gör att jag känner mig frustrerad, stressad, ångestproppfull, uppgiven, trött och allt på en gång. Tänker inte dela med mig av listan här, men ändå. Det blev lite enklare att se vad som pågår. Inte så van att vara så här stirrig på alla sätt. Men det hjälpte som sagt. Nu vet jag vad jag ska göra först. En sak i taget. Har ingen lösning på alla grejerna som jag präntade ner, långt ifrån. Men jag vet vilka de är. Ordning och reda.

Har ärvt av min far att gruva mig för allt och inget. Säger man "gruva" utanför Jämtlands gränser? Jag ojar mig och går an om minsta sak som ska göras, och sen är det inte då farligt när det väl blir gjort. Sån är jag. Gruvar mig nåt innerligt för terminsträff och prov. Bär iväg på måndag. Prov i latin med en massa grammatik Kul och enkelt! Eller icke. Distansutbildning, jo just. Måste ju åka 90 mil med tåg lite då och då. Senast i november. Ska det vara på distans, det? Nä man muttrar ju som en kärring för mindre.

2013-03-12

Allvar

Det ÄR ju så kul att vara ett fattighjon. 23 spänn om dagen har jag att slänga omkring mig fram till den 25e. Fy fan, rent ut sagt. Jag svär väldigt sällan, eller rent av aldrig, i skrift, ska ni veta. Men nu gjorde jag det. Nu är det allvar.

2013-03-11

Vårsolen

Vaknar långt in på dagen. Somnar långt in på småtimmarna. Drömmer konstigt och kallsvettas. Ute skiner den otäckt starka vårsolen obarmhärtigt. Visar upp all skit. Varenda äcklig detalj. HATAR våren. speciellt när den kommer så här pang bom. Från månader av soft mörker och mys till detta. Lysrörsväntrumsfeeling överallt, urk. Fast det är väl inte vår. Det är ju sketakallt. Men ändå.

Förösker hänga i med skolan, går lite upp och ner. Inte blivit icke godkänd på nåt, men det tar emot nåt så förbannat att ta tag i minsta uppgift. Jag vill hellre spela Skyrim eller läsa en bok. Och denna tokiga vändning av dygnet som jag lyckats med... Går och lägger mig i 'vanlig' tid, runt 12-01, men ligger sen och glor till ungefär 04. Och när jag väl somnat, som sagt, så badar jag i kallsvett och vaknar upp stelfrusen. Somnar om och vaknar mitt på dagen. Som i dag. Tog mig ur sängen vid 13:30. Hela tillvaron känns stukad på ett nytt sätt... Mycket underligt.

Hade herrbesök helgen vid månadsskiftet och hade det väldigt gött. Han åkte hem söndagen den 3:e och sen dess har allt känts lite fel. Börjat tröttna på att sitta hemma och sakna någon. Har gjort så i två år nu. Men jag vet ändå inte om jag vill flytta ihop. Gillar inte staden. Gillar inte grejen att bli varannanveckasplastmorsa...

Vet varken ut eller in just nu. Mer än att det är snart dags för ett ganska stort prov i latinska ord och även en del grammatik. Orden går väl att nöta in med lite vilja, men de där ändelserna hit och dit och vad det nu mer var som ingick. Det GÅR ju inte att begripa.

Klockan är 14:00 och jag har knappt fått sovagruset ur ögonen. Den våldsamma solen tvingar sig in genom springorna i persiennerna och stressar mig. Fläsket har inte försvunnit i den takt jag önskar. Ur led är tiden på ett konstigt sätt.
Tycker inte om det.