Lesbiskt

Jaja.
Ångest hit och ångest dit. Det ska väl vara så. Eller nåt. Sitter hos karln i staden så nära Stockholm, men ändå så långt ifrån. En timme med tåg liksom. Tar mig en öl och skolarbetet går med ens en smula lättare. Kalla mig alkis den som vill, men så är det. Om lite drygt en vecka väntar två månaders praktik. Skräckblandad förtjusning är väl den klyschan som ligger bäst till hands. Hur ska jag, soffpotatisfetto #1 orka infinna mig tidigt i ottan och sen vara vaken och intresserad i cirka åtta timmar per dag? Jag bara frågar. Samtidigt som jag nog kommer gilla det. Inte första dagarna kanske, när man inte begriper nåt alls och bara svansar efter och känner sig som lägsta klassens prao-elev. Men kanske när man går in på andra veckan och fått i alla fall en smula av hum om vad det handlar om.
Men vad ska man ha på sig? Förut bara haft jobb där det funnits uniform att tillgå. Har ju inga kläder. Funkar mysisar, tro? Med fläckar av ägg och majonnäs? I så fall är jag safe. Såna finns. En masse.

Annars då?
Jodå, får lite tillbaka på skatten och det verkar som att den årliga resan till Slovenien blir av ändå. Länge verkade det inte så. Vilket skar i hjärtat. Det har blivit en tradition att varje sommar åka dit en vecka. Långt ut i ingenstans och dricka öl och lyssna på musik. Kommer bli femte året i rad. Fint som snus. Men jag kommer att behöva sätta mig i skuld. Min goda resekamrat jobbar dygnet runt och har råd att ligga ute med pengar ett tag. Tack för det. Det är liksom våran grej, den här resan. Vi har gjort några festivaler ihop vid det här laget. Finland, Tjeckien, Holland och lite annat. Många som av nån anledning tror att vi är ett lesbiskt par när vi är ute och åker, dock. Både kul och en smula oroande. Är det hon eller jag som ser homo ut? Hoppas på henne. Kanske vi båda. Inte så att vi går runt och håller handen och liknande men många har frågat om vi är ihop... Hmm...
Kanske för att vi båda är medelålders och inte har nån giftasring på fingret? Får ta och snickra ihop en ring att trä på mig.

Som synes är jag på ett bättre humör idag. Har även forskat mer om min krämpa, yrseln. Kommit fram till att jag lider av "Menieres sjukdom". Symptomen passar precis. Som en så kallad smäck. Kan tillägga att jag inte känt nåt av denna krämpa sen jag anlände till karln i lördags. Lite huvudvärk i söndagsbara när vi var på en liten roadtrip med hans ungar. Men det hör väl till. Ungar liksom. Nu är de hos morsan sin sen i måndags och lugnet har lagt sig.

Nä nu orkar jag inte skriva mer. Hejdå.