2013-05-25

Tumult

Cirka två månader av elände. Rejält elände. Har varit ett vrak. Är väl än, men nu känns det som att det inte kan bli värre och att allt måste vända. I alla falla lite. Ska bara ta mig igenom den här helgen först. Själva kulmen på eländet. Och som jag känt mig den senaste tiden så borde jag klara ett par dagar till...
Men samtidigt säger ju min bittra erfarenhet mig att det alltid kan bli värre.

Alla är ute och åker. Jag är ensammast i stan. Alla jag känner plus några till är på en tillställning i en annan stad. Hade gärna varit med, men ekonomin sa nej. Mitt hjärta (karlelände) är i ett fjärran land. Jag hade kunnat vara med där nu om inte allt varit så eländigt den sista tiden. Vet inte helt hundra om han ens är mitt karlelände fortfarande. Allt har, som sagt, varit totalt tumult.

Sju veckors praktik är i alla fall gjord. Mitt i tumultet. Nu är jag 'fri' igen. Bra det.

Alltså; föröka bita ihop och härda ut till på måndag nån gång.
Då vänder det. Eländet. Det måste det göra.
Klarar jag detta så klarar jag allt.
Typ.

2013-04-07

Inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika,  inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika, inte bryta ihop och panika!!!

2013-04-06

Kuf

Jag måste lära mig att lugna ner mig och inte bli hysterisk och helt panikslagen. Som jag blivit till och från i två dagar nu. Luuuuuugn. Tagga ner. Världen går inte under även om det känns så just då. Men varför kan man inte känna så just då? När man sitter där och panikandas och störtlipar? Av ingen större anledning heller, ska tilläggas. Har aldrig haft panikångest i hela mitt liv, har dock vänner som berättat om det. Är det panikångest jag känt några gånger nu de senaste dagarna, tro? Känns inte som jag ska dö eller sånt, utan jag får bara frispel. En liten anledning finns det kanske, men inget som är värt att dra upp här. Och med betoning på "liten". Som jag förstorar och gör till en jättegrej. Nåväl. Det som inte dödar...

Alla skoluppgifter är klara. På måndag börjar en två månader lång praktik på heltid. Kanske man kan få lite rutin och ordning på livet. Gå upp klockan 6. Ojoj.
Varit på vift ute i landet i ca två veckor nu, varav min LCHF-diet helt kom av sig! Började igen nu är jag kom hem, och tänker köra på nu. Banne mig. Ta med matlåda med bacon, morgonfika på kokta ägg... Praktikställets personal lär väl undra vad jag är för en kuf. Men låt dem.

2013-03-30

Sol

Sitter på karlns balkong med datorn och inbillar mig att jag känner mig Carrie Bradshawish. I själva verket sitter jag ganska illa och ser knappt nåt på skärmen för solen skiner så infernaliskt. Men ändå. Karln sitter inne och skriker åt en fotbollsmatch. "Blås då jävla hora!!". Sport är inte bra för nerver eller kropp. Har sagt det förr. Påsk alltså. Bryr mig inte så mycket. Inte alls faktiskt. En grannpappa ute och busar och leker aliens med sin 3-åring. En öl och lite chips till mig. Som sagt, strålande sol. Inget att säga, egentligen.Förtränger skoluppgifterna å det grövsta. Gött mos alltså.

Andas

Andas. Lugn. Gör inget förhastat... Räkna till 1000, räkna får eller nåt... Ibland önskar jag att jag hade en Facebook-sida med "vänner" jag inte kände alls, där jag kunde vräka ur mig preciiiis vad som helst om vem som helst när som helst! ÅH, vad det skulle vara gött! Som det är nu får man ju verkligen vakta sin tunga. Fast även fast man inte kände nån så skulle man ändå kunna snacka och bolla lite tankar. Kan man ordna detta? Finns det nån typ av Facebook Anonymous nånstans? Man borde starta nåt liknande.
Jag måste lära mig att inte vara så impulsiv också. Hade en viss karl varit vaken just nyss så hade han fått höra. Vilket bara hade lett till bråk och elände, vilket vi haft för mycket av som det är ändå. Och nu när jag lugnat ner mig några smulor, så inser jag ju att det inte var så farligt och det hade absolut inte varit värt ännu en katastrof. Men, som sagt, en Facebook-sida enbart ämnad för gnäll och liknande... Ja tack.

2013-03-27

Lesbiskt

Jaja.
Ångest hit och ångest dit. Det ska väl vara så. Eller nåt. Sitter hos karln i staden så nära Stockholm, men ändå så långt ifrån. En timme med tåg liksom. Tar mig en öl och skolarbetet går med ens en smula lättare. Kalla mig alkis den som vill, men så är det. Om lite drygt en vecka väntar två månaders praktik. Skräckblandad förtjusning är väl den klyschan som ligger bäst till hands. Hur ska jag, soffpotatisfetto #1 orka infinna mig tidigt i ottan och sen vara vaken och intresserad i cirka åtta timmar per dag? Jag bara frågar. Samtidigt som jag nog kommer gilla det. Inte första dagarna kanske, när man inte begriper nåt alls och bara svansar efter och känner sig som lägsta klassens prao-elev. Men kanske när man går in på andra veckan och fått i alla fall en smula av hum om vad det handlar om.
Men vad ska man ha på sig? Förut bara haft jobb där det funnits uniform att tillgå. Har ju inga kläder. Funkar mysisar, tro? Med fläckar av ägg och majonnäs? I så fall är jag safe. Såna finns. En masse.

Annars då?
Jodå, får lite tillbaka på skatten och det verkar som att den årliga resan till Slovenien blir av ändå. Länge verkade det inte så. Vilket skar i hjärtat. Det har blivit en tradition att varje sommar åka dit en vecka. Långt ut i ingenstans och dricka öl och lyssna på musik. Kommer bli femte året i rad. Fint som snus. Men jag kommer att behöva sätta mig i skuld. Min goda resekamrat jobbar dygnet runt och har råd att ligga ute med pengar ett tag. Tack för det. Det är liksom våran grej, den här resan. Vi har gjort några festivaler ihop vid det här laget. Finland, Tjeckien, Holland och lite annat. Många som av nån anledning tror att vi är ett lesbiskt par när vi är ute och åker, dock. Både kul och en smula oroande. Är det hon eller jag som ser homo ut? Hoppas på henne. Kanske vi båda. Inte så att vi går runt och håller handen och liknande men många har frågat om vi är ihop... Hmm...
Kanske för att vi båda är medelålders och inte har nån giftasring på fingret? Får ta och snickra ihop en ring att trä på mig.

Som synes är jag på ett bättre humör idag. Har även forskat mer om min krämpa, yrseln. Kommit fram till att jag lider av "Menieres sjukdom". Symptomen passar precis. Som en så kallad smäck. Kan tillägga att jag inte känt nåt av denna krämpa sen jag anlände till karln i lördags. Lite huvudvärk i söndagsbara när vi var på en liten roadtrip med hans ungar. Men det hör väl till. Ungar liksom. Nu är de hos morsan sin sen i måndags och lugnet har lagt sig.

Nä nu orkar jag inte skriva mer. Hejdå.




2013-03-26

Ångest

Skola - ångest.
Bostad - ångest.
Fett - ångest.
Allt - ångest.

Men det ska ju inte vara lätt att leva. Har man ju hört. Vilken dåre var det som sa det?

2013-03-15

Börda

När börjar livet, liksom? Jag har fastnat i sjuttonårsåldern. Inga pengar, inget att göra, världens minsta lägenhet, går mellan datorn och tv-spelet, lipar för allt och inget. Nu senast när jag såg en bild av mig själv som treåring. Började böla, tänkte titta vilken söt liten unge! Varför var just den söta lilla utvald att bli ett vrak på äldre dagar? Socialt handikappat fetto med noll framtid. Tänk om nån hade försökt berätta det för mig då? När jag var så himla glad och bekymmerlös. (Blir lipig nu när jag skriver om det, till och med.) Hade nån sagt det, och jag begripit vad som sades, hade jag säkert bara fnyst, vänt ryggen till och fortsatt lalla i sandlådan. Ty jag hade då inte hunnit bli en mes. Undrar just när jag blev det, megames. Det måste ju ha kommit smygande, kan inte dra mig till minnes att det skulle ha kommit över en natt. Tror det smög igång i slutet av gymnasiet, kanske en smula tidigare. (Nu storlipar jag. Mes.) 

Känns som att livet liksom försvann. Nu sitter jag här på ålderns höst och allt känns fortfarande likadant. Rättelse; med den lilla skillnaden att jag påbörjat en utbildning som ska göra mig till nåt som jag inte vill vara. Alltså yrkesmässigt. Åldersnoja med en twist. Hade nån frågat den där lilla söta ungen vad hon skulle göra när hon var väl över 30 så skulle svaret garanterat inte bli kommer sitta i en lägenhet och lipa ensam en fredagkväll och oja mig över mitt sketna liv.
Jag försöker, som sagt. Men ibland, rätt ofta dessa dagar, kommer dessa avgrundsdjupa hål av förtvivlan. Det skrämmer mig en aning.

Tittade på bilden av mig själv som liten och tänkte varför blev just du så himla konstig och värdelös? Normalt och hälsosamt tänkande. I samma veva såg jag bilder på mina föräldrar, de var väl ungefär 30 bast. Då började jag givetvis tänka vad synd att de kommer dö och försvinna och jag har inte hunnit göra dem stolta på en enda punkt innan det.
Och mamma som bor själv, ingen kommer hitta henne på länge när hon dör. Och pappa som är så krasslig, kan inte vara länge kvar. Och jag har varit en jäkla pinsam börda för dem hur länge som helst.
Herregud. Lyssnar på min bästa anti-lip-låt nu och försöker ta mig samman.

Skaver

Jag försöker vara positiv, jag försöker vara positiv, jag försööööker vara positiv. Men det är förbannat svårt...
Jag saknar min karl nåt hutlöst.
Jag vill ha en lägenhet i Stockholm.
Listan kan göras oändlig. Jag har inte varit mig själv på ett tag. Väldigt lättirriterad och lättlipad. Märks att det är mer än vanligt som skaver. Inte bara den här förbannade bh:n.
Fast det avhandlade jag ju i inlägget nedan.
Äh. Skit i det här. Iväg till Skyrim.

2013-03-14

Gruvar

"I bow down my head... And raise my hand... To form the king's seal!"

Sitter bara och sjuunger lite. Inget att bry sig om. Det ser förfärligt ut här inne. Städa? Njä. Mycket med skolan nu, vettu, finns ingen tid.
Gjorde en liten lista på saker som just nu gör att jag känner mig frustrerad, stressad, ångestproppfull, uppgiven, trött och allt på en gång. Tänker inte dela med mig av listan här, men ändå. Det blev lite enklare att se vad som pågår. Inte så van att vara så här stirrig på alla sätt. Men det hjälpte som sagt. Nu vet jag vad jag ska göra först. En sak i taget. Har ingen lösning på alla grejerna som jag präntade ner, långt ifrån. Men jag vet vilka de är. Ordning och reda.

Har ärvt av min far att gruva mig för allt och inget. Säger man "gruva" utanför Jämtlands gränser? Jag ojar mig och går an om minsta sak som ska göras, och sen är det inte då farligt när det väl blir gjort. Sån är jag. Gruvar mig nåt innerligt för terminsträff och prov. Bär iväg på måndag. Prov i latin med en massa grammatik Kul och enkelt! Eller icke. Distansutbildning, jo just. Måste ju åka 90 mil med tåg lite då och då. Senast i november. Ska det vara på distans, det? Nä man muttrar ju som en kärring för mindre.

2013-03-12

Allvar

Det ÄR ju så kul att vara ett fattighjon. 23 spänn om dagen har jag att slänga omkring mig fram till den 25e. Fy fan, rent ut sagt. Jag svär väldigt sällan, eller rent av aldrig, i skrift, ska ni veta. Men nu gjorde jag det. Nu är det allvar.

2013-03-11

Vårsolen

Vaknar långt in på dagen. Somnar långt in på småtimmarna. Drömmer konstigt och kallsvettas. Ute skiner den otäckt starka vårsolen obarmhärtigt. Visar upp all skit. Varenda äcklig detalj. HATAR våren. speciellt när den kommer så här pang bom. Från månader av soft mörker och mys till detta. Lysrörsväntrumsfeeling överallt, urk. Fast det är väl inte vår. Det är ju sketakallt. Men ändå.

Förösker hänga i med skolan, går lite upp och ner. Inte blivit icke godkänd på nåt, men det tar emot nåt så förbannat att ta tag i minsta uppgift. Jag vill hellre spela Skyrim eller läsa en bok. Och denna tokiga vändning av dygnet som jag lyckats med... Går och lägger mig i 'vanlig' tid, runt 12-01, men ligger sen och glor till ungefär 04. Och när jag väl somnat, som sagt, så badar jag i kallsvett och vaknar upp stelfrusen. Somnar om och vaknar mitt på dagen. Som i dag. Tog mig ur sängen vid 13:30. Hela tillvaron känns stukad på ett nytt sätt... Mycket underligt.

Hade herrbesök helgen vid månadsskiftet och hade det väldigt gött. Han åkte hem söndagen den 3:e och sen dess har allt känts lite fel. Börjat tröttna på att sitta hemma och sakna någon. Har gjort så i två år nu. Men jag vet ändå inte om jag vill flytta ihop. Gillar inte staden. Gillar inte grejen att bli varannanveckasplastmorsa...

Vet varken ut eller in just nu. Mer än att det är snart dags för ett ganska stort prov i latinska ord och även en del grammatik. Orden går väl att nöta in med lite vilja, men de där ändelserna hit och dit och vad det nu mer var som ingick. Det GÅR ju inte att begripa.

Klockan är 14:00 och jag har knappt fått sovagruset ur ögonen. Den våldsamma solen tvingar sig in genom springorna i persiennerna och stressar mig. Fläsket har inte försvunnit i den takt jag önskar. Ur led är tiden på ett konstigt sätt.
Tycker inte om det.

2013-02-13

Mässingen

Sju kilometer blev det idag. På bandet. Varav de fyra sista i lätt uppförslut. Alltså jag springer inte. Jag går. Raskt. Jag vet inte hur man gör när man springer. Småsprang över vägen idag på väg till bandet, och höll på dö. Fick ont överallt. Och då är vägen inte bredare än en... väg. Så jag hasade mina sju kilometer och kände mig väldigt nöjd med det. Sen lämnade jag in två skoluppgifter och kände mig nöjd med det. Vad är det frågan om? Jag är väl aldrig nöjd. Nä, men nöjdare. Är det ens ett ord? Nu är det ett ord.

Apropå ord som jag gillar så mycket. Lärt mig två nya den senaste veckan. Båda från kvällspressens tvivelaktiga löp. Det ena var "sexutpressning" och det andra "elevsex". Det sista kom från Metros löpsedel, är det en kvällstidning? Bara en skittidning skulle jag säga. Men ändå. "Elevsex" liksom. Säg det en gång, det ligger som en klick jordnötssmör i käften. Typ. "Sexutpressning" är mer hårt och okammat.

Jaja. Imorgon är det vägning igen. Vet inte om jag törs. En sak som jag kommit på mig själv med att göra när jag väger mig är att hålla upp tuttarna en bit. Som om jag blir lättare då... Konstigt. Ja, givetvis väger jag mig i bara mässingen.

Vänta

Käre värld, en sån underlig dag! Vaknar alldeles för tidigt, redan vid 9-snåret, kan inte somna om, men ligger ändå och tvångstrynar i sängen en bra stund. Hade tänkt mig ett motionspass, men känner mig trött och omotiverad och struntar i det. Har flera skoluppgifter att ta tag i, men gör jag det? Icke. Sitter vid datorn och glor och gör absolut ingenting.
En stund trodde jag att jag vill gå på en promenad, men det gick över rätt fort. Dagen rullar på. Jag är rastlös som aldrig förr och ändå tröttast söder om Dalälven.

Slarvar lite med lchf:en också. Inte bra. Vet inte om jag törs väga mig på torsdag. Känner mig själv, motgångar av det slaget, att jag inte gått ner alls i vikt, peppar inte utan tvärtom. Jag slarvar än mer och till slut är jag tillbaks i gamla vanor. Måste skärpa mig. Bara äta sånt som innehåller sisådär 5-10% kolhydrater. Inte hålla på som jag gjort... "Äh, 15% inte så farligt", "Äh, 17% inte så farligt"...

Nä en konstig jäkla dag, som sagt. Vad gäller skoluppgifterna kanske jag inte gör dem bara för att det är ett bra tag till deadline... Kanske behöver lite tidspress för att få tummen ur. Men det låter ju också underligt, har inte varit så förr. Snarare tyckt att det varit gött att lämna in allting på tok för tidigt, ligga ett par steg före.'

Min äckleyrsel har avtagit en smula, men är likväl ständigt på plats. Väntar på att få komma till nån öronmänniska. Då kan jag nog få vänta, skulle jag tro.

2013-02-03

Elaka

Ja. Jag erkänner. Jag kollar in på Blondinbellas blogg varje dag. Inte för att jag finner bloggen intressant på nåt vis, utan enbart för att kolla om hon fått några nya elaka kommentarer. Inte för att jag tycker hon förtjänar dem, men ändå lite kul. Jag må vara en dålig människa.

2013-02-01

Coolt

Jag blev ganska peppad av att jag gått ner en smula i vikt. Och jag blir inte peppad lätt, det ska gudarna veta. Så det är väl bara att hänga i och försöka köra på. Måste röra på mig mer, dock. Men först måste jag bli av med min tryckande yrsel/huvudvärk/sus i öronen-krämpa... Haft ett bra tag, tog tag i det hela och gick till doktorn härom dagen. Och igår fick jag röntga skallen i en sån där häftig apparat som man ligger i. Som man sett på tv. Coolt. Får väl se om dom hittar nåt. Med min vanliga tur lär dom ju finna en elak tumör, stor som en bandyboll. To be continued.

2013-01-31

2,2

2,2 kilo ner efter en vecka. Då har jag inte tränat alls, förutom en ynka promenad, samt syndat lite väl mycket med mörk choklad och nötter. 2,2 kilo är en fis i rymden, mycket fläsk som ska bort, men ändå.

2013-01-25

Skeptisk

Pumpakärnor, linfrön, sesamfrön och egenhändigt rostade solroskärnor. Detta ska alltså vara ätligt efter två timmar i ugnen. Skeptisk. "LCHF-kex"...

Alltid nåt!



2013-01-23

L C H F !

Imorrn är det dags. Nu kör jag. LCHF så det stänker fett överallt. Har ju provat lite en gång tidigare, men var inte så seriös och visste inte riktigt vad jag höll på med. Nu har jag läst på och vet mer om vad jag i alla fall INTE ska göra. Kommer inte berätta hur mycket jag väger nu i början, så kul ska vi inte ha. Men kommer registrera eventuell framgång/nedgång/motgång/uppgång här. Så jag har nån ordning på det hela.

Men asså, jag vill ju att folk ska läsa här! Blue_Swede, inget illa menat, men jag vill ju ha fleeer som läser! Hur gör man? På min förra gnällblogg var det rätt många ibland. Inte i klass med Blondinbella, men typ 70-80 unika besökare per dag. Hur nu det gick till. Många säger "näää jag bloggar baaara för min egen skull!". Bullshit! Klart alla som skriver tycker det är kul när nån läser eländet.
Säkert som amen i kyrkan.
Men som sagt, hur gör man?

2013-01-22

Måste

Hemma på kammarn igen. Nu gäller det. Tänka positivt som det då fint heter. Lättare sagt än gjort, men jag måste. Måste måste måste.
Skola ska tas tag i. Praktik ska göras. Fläsket ska reduceras. Måste försöka tycka om mig själv mer också. Hur gör man det? Just nu, och har varit så i ungefär i hela mitt liv, så är inte jag min egen favorit. Tvärtom.

2013-01-21

Grubblet

Ikväll bär det av hemåt. Efter sen sisådär två veckor av energislukande kaos tror jag att jag är redo att starta om livet. Det lät ju inte alls klyschigt och fånigt. Sen får vi ju se hur det går. Det är alltid lätt att vara peppad inför saker som ligger längre fram i tiden. Men nu är tiden här och det är dags att leva upp till allt prat. Har ju inte pratat så mycket, mer grubblat för mig själv. Ska alltså ta och leva upp till grubblet. Säger som jag brukar; lovar inget.

2013-01-18

Mysigt

Jag liksom KÄNNER fläsket. Det wobblar överallt när jag går och när jag står helt vanligt känner jag att jag får såna valkar i BH-området på sidorna och ryggen. Samt att låren inte längre bara skaver mot varandra på ett otäckt sätt, utan blivit så feta att dom liksom får slåss med varandra om plats. Magen har också börjat vara i vägen. Mysigt att vara fet.

2013-01-17

Karl

Det har varit några eländiga veckor. Började väl ungefär mitt i december med ett bråk med en bekant. Sen blev det bråk med min bättre hälft. Sen blev det ännu mer bråk med min bättre hälft. Så pass att det tog slut. Nästan. Jag gick som i en dimma en hel vecka och blev ännu mer isolerad i min skrubb än vad jag brukar vara. Otäckt. Men nu har det rett ut sig och det ät dags att få fart på det så kallade livet igen. Skulle ut på praktik via skolan veckan efter nyårsveckan. Det ställde jag in. Kunde ju inte sitta på en praktikplats och storlipa, liksom. Skolan har jag inte tittat åt på evighet. Samt att det är dags att ta tag i fläskproblemet. En gång för alla (hört den förr?).

Var börjar man? Är hemma hos min bättre hälft i ytterligare några dagar, men måste ta och styra upp två nya veckor för praktik. Och kolla upp hu jag ligger till med alla eländesuppgifter i skolan. När jag kommer hem (och när jag får nästa "lön", inte minst) är det dags för fläsket att brännas. Tänkte prova att köra lite LCHF-aktigt igen. Fast ta det mer seriöst den här gången. Kollat lite bloggar i ämnet och känner mig en smula pepp. Men jag är ju veligast i världen... Men jag måste göra nåt. Väger som en hel karl nu. INTE kul.

2012-12-21

Aladdin

Tar en öl eller två hemma på soffan. Fint. Kommer hålla mig hemma på kammarn även på julafton, denna hysteriska sällskapsdag. På juldagen väntar nog träff med tanterna. Är jag konstig? Som att har tröttnat på att åka tåg kors och tvärs och beslutat mig för en jul på egna sofflocket? Det är ingen som lider av det. Är inget fan av julen. Det vet de som läste min förra blogg (undrar vad de gör idag?). Jag bryr mig så jäkla lite om denna "högtid" så ojoj.
Hade aldrig de där stora släktträffarna på julafton som många har, är inte uppfostrad med megajuldyrkan. Vi hade lagomt småskalig jul med familjen, en barrande gran och några klappar. Och två föräldrar som aldrig pratade med varandra. Men jag trivdes. Trodde väl att det skulle vara så föräldrar emellan. Alltså, det var inte bara på julen de inte pratade med varandra, utan alltid. Så här i efterhand har jag väl kommit fram till att det inte är så det "ska" vara. men jag ska väl vara glad att de inte bråkade och slogs i alla fall. Så nä, inen kärnfamiljsjul med gullegull här. Inte då och inte nu . Men det gör inget.
Min söte far skickade mig en Aladdin-ask ända uppifrån snöiga Jämtland. Fick den idag. Det har varit en tradition sen jag var ung. Alltid en Aladdinask i julklapp. Och sen jag flyttade hit ner för 10 år sen så har han skickat en per post. Så söt. Samtidigt har jag det lilla dåliga samvetet som gnager för att jag inte åkte upp. Inte för att far har sagt nåt om det, men ändå Han börjar bli gammal, vem vet hur länge han har kvar liksom? Usch. Mor är nästan lika gammal hon. Men det är en annan sak. Hon kommer aldrig dö. Enkelt. Nä, de bor inte ihop längre, om nu inte detta framgått.

Nån som har en lägenhet i Stockholm jag kan få hyra? Från det ena till det andra.

Inget

Yr i skallen, kass i magen, badar och fryser ihjäl i kallsvett varje natt. Kan vrida ur sängkläderna och håret. Varje morgon. Vad är det för fel  på mig? För att inte tala om hur extremt trött jag är hela tiden. Orkar inget alls. Vill inget alls.

2012-12-16

Disney

Och inte har jag gått ner nåt sen senaste gången jag vägde fläsket. Men jag visste det. Men ändå hoppades jag. Man är bra dum. Apropå dum.
Den här hysterin som pågår kring Disneys beslut att klippa lite i den, som det verkar, heliga tomtefilmen som ingår i 'Kalle Anka'-timmen på juafton... Herregud. Om ingen sagt nåt skulle folk ändå inte märkt att nåt saknades. Hela Facebook kryllar av små träsktroll som man inte visste fanns innan... Underliga och smått otäcka åsikter och värderingar vädras... Själv bryr jag mig inte ett skvatt. Varken om det tas bort dockor ur Disney-filmer, om pepparkaksgubbar förbjuds eller vad tusan som helst.
Jag bryr mig inte. Punkt.

2012-12-15

Morbid

Jag har på senare tid blivit underligt fascinerad av att läsa bloggar där författarna har nån otäck sjukdom. Helst cancer. Jag begriper inte varför. För att känna att det finns dom som mår dåligt på riktigt? Följde en dams blogg ett tag. Hon dog nyligen av just elak cancer. Usch. Sorgligt. Jag blir lite gråtmild. Men nu har jag hittat en annan blogg, skriven av dam med otäckt elak cancer... Kollar in där varje dag för att se vad som pågår. Vad är det för fel på mig? Gått och blivit morbid på gamla dar...

2012-12-14

Noll

Kalla mig sällanbloggaren. Studierna går väl hyfsat, känns fortfarande lite på låtsas eftersom de är på distans och jag har massa tid över då jag mest ligger på soffan och glor på "Cheaters" och "Property Ladder". Tydligen ska man bli utskickad på nån praktikhistoria efter nyår. Usch. Prao-elev igen liksom. Sist jag var prao-elev, i fyran eller nåt, så slog jag sönder en syltburk på ICA, prao-platsen, och skämdes.
Min sociala fobi är värre än nånsin. Eller nu tog jag i. Jag tycker helt enkelt att det är skönare att ligga hemma på soffan än att gå på krogen nu för tiden. Har ju inte heller en massa cash att göra av med på sånt. Beror också på det vanliga. Att jag känner mig fet och ful och inte vill synas bland folk.
Kollade på nåt fettprogram på tv igår, bruden vägde 160 kilo, men kände sig ändå "smal och snygg" ute på krogen. Bah! Varför kan inte jag känna så? Jag väger banne mig inte 160 pannor. Inte ens nästan. Jaja.

Så december har verkligen varit soffliggandets månad. Jag gillar att det är mörkt klockan 4, man får tända ljus och dra upp filten till hakan. Och nu har det ju varit ganska kallt ett tag också. Ännu ett skäl att gömma sig inne.

Åh  trist det här blev då. Noll inpsiration. Noll noll noll.

2012-11-21

År

Ett helt år har gått sen jag startade den 'nya' bloggen. Och inte mer har hänt... Käre värld.

Doktor L

På måndag ringer doktor L och frågar hur jag mår. Hon kommer undra om den höjda dosen har gjort nån skillnad. Och jag vet inte. Så tycker jag det ha varit de senaste åren. Jag vet inte om pillereländena funkar... Konstigt men sant. Alltså jag vet inte. Om jag inte provat några piller alls, undrar var jag varit då. Troligen på samma ställe känns det som. Alltså jag mår inte skitdåligt nu, men inte bra heller. Men frågan är ju vad det beror på?  Mår jag bättre än för några år sen? Kanske. Äh. Jag vet inte. Svårt fall, doktorn grät. Och hur bra mår man när man mår 'bra'? Svårt att veta för nån som aldrig mått speciellt bra. Enligt egen utsago. Ja ni ser. En sån röra. Och vad ska jag säga till doktor L?

2012-11-05

Film

Jag har börjat med nåt konstigt. Pratar för mig själv och filmar mig samtidigt. Som en dagbok/blogg kanske, men givetvis får ingen se. Bara jag. Kanske 3-5 minuters svammel då och då. Sen sparar jag det hela i en mapp som jag döpt till "Dagar". Vaddå fjortis? Har väl gjort 4-5 "filmer" hittills, men inte vågat titta på nån av dem ännu. Kanske gör jag det senare. Lite som terapi. Antar att jag inspirerats av alla unga vackra bloggerskor ute i etern som lägger upp små filmer på sig själva för the world to see hela tiden... Tänk om jag skulle göra det. "Hej hej, igår var jag på Gekås i Ullared. Nu ska jag koka ägg. Heejdå!" Sitter och visar upp mig i min noppriga grå myskofta och med flottigt hår och en cigg i näven. (Nä jag röker inte, men det hade sett ännu mer trashigt ut, så det bara slank ur mig.)

Jag försöker också, när jag inte filmar mig själv, begripa mig på det här med att vara student. Tycker det inte känns "på riktigt". Kör ju på distans. Gör nån uppgift då och då, men det känns liksom på låtsas. Nog för att det är dags för terminsträff i Norrland snart igen med tre dagars intensiva lektioner och ett otäckt prov, men känns ändå lite flummigt.

Hej hej! Jag har tvättid om en kvart, måste hinna peta matresterna ur tänderna först, kan ju möta nån granne i trappen, så hejdåå!  (Tänk film)

2012-10-06

Vill

Jag vill vilja. Jag vill känna det där. Som man kände ibland förr i tiden. Man gjorde sig snygg, och kände sig i alla fall liiite snygg, och gick på krogen och tyckte det var kul. Alltså jag saknar inte den här tiden direkt efter Katastrofen när jag söp 5 dagar i veckan och vaknade både här och där och mindes inte ens hälften. Utan just den där känslan av att "jag kanske inte är så ful och fet ändå" och sen gick man ut och hade kul.

Har inte varit ute "ordentligt" på en evighet. Är väl en annan grej när man inte är ute och jagar karlar kanske, men ändå. Saknar det hela. Har suttit isolerad i min lilla skrubb i typ en månad, bara varit till Konsum. Det har regnat, jag har haft lagom  mycket skoljobb, jag har lirat Skyrim, jag har köpt "House" på dvd. Alla ursäkter jag behöver för att inte lämna huset. Och ja, givetvis har jag slagit ännu ett viktrekord vilket gör att jag ännu hellre stannar inne, utom synhåll för världen. Jag väger nu som en hel karl. En rejäl sån. Och jag hatar det, men gör inget alls åt det. Konstigt.

Men ikväll var det ändå nära att jag lämnade hemmet efter kl 20. Men jag är flottig i håret och ser ännu värre ut än vanligt, så jag avböjde en väns inbjudan om att joina henne och några till ute på lokal. Men det måste ju vara ett gott tecken? Att jag liksom ville. Det var inte det här tvärsäkra "nej tack!" som det brukar vara Det kanske finns hopp.

Det är meningen att jag ska åka till karln på måndag. Men jag vet inte om jag vill. Faktiskt. Jag tycker om honom till döden, men det finns vissa grejer vi aldrig kommer enas om. Vi hade en liten fight idag. Inte via telefon utan via en app till och med! Gud så modernt. Som MSN fast för telefon. Där satt jag och knappade så fingret lyste rött. Hatar att konversera via den där grejen, det blir så lätt fel. Eller snarare, det blir oftare fel än rätt.

Annars då? jodå. jag tycker det är rätt gött med distansstudier. Jag gör vad jag vill, när jag vill. Precis som vanligt. Just nu ligger jag ganska bra till med inlämningarna. Detta kallas alltså "heltidsstudier"... jag hade lätt kunnat ha ett kneg samtidigt. Än så länge. Kanske blir värre framöver, vem vet.
En annan sak jag saknar är alla bloggar jag följde en gång. De flesta har jag tappat bort och några har slutat.

Hur hittar man nya favoriter det är frågan.

2012-09-10

FRI!

Jaaaaa!!! Ungeländena har dragit till morsan istället! Jag är fri! Praise the lord!

2012-09-08

Obefintliga

Tack gud för att det är sista kvällen med ungarna imorrn! Har stått ut i 6 dagar nu. Ungefär 4 dagar mer än jag står ut med. Käre värld. Mina vaga funderingar på att flytta ihop och bli varannanveckasplastmorsa är nu inte bara vaga, utan obefintliga. Kära nån, säger jag bara. Tror inte att dessa ungar är "värre" än andra, dock. De är ungar kort och gott. Och jag gillar inte. Enkelt.

2012-09-05

Lugnet

Lugnet har lagt sig. Så även ungarna. Spyungen spydde "bara" en gång, sen somnade han. Troligen migrän eller liknande. Igår var han piggare och idag tillbaka på skolan. Och nu vågar jag faktiskt gå in i rummet där det hände igen. Har precis lämnat in min första studentuppgift. Heter det så? Karln spelar sitt tramsiga Battlefield och jag får en lugn stund. Det börjar bli mörkare på kvällarna. Fint som snus.

2012-09-03

Givetvis

Jaha. Nu är ungarna här. Och givetvis. Givetvis spyr den yngste. Jag hade precis lämnat rummet, tog mig en dusch. Ungarnas farsa kommer indykande och hämtar toapapper och grejer. Ungen har spytt ner halva vardagsrumsgolvet. Kanske migrän, kanske spysjuka. Great. Myspys för en spyfobiker som mig. Verkligen wohoo. Har parkerat mig i sovrummet och tänker inte gå härifrån på ett jäkla bra tag. Som tur är finns det två toaletter i lägenheten. Men ändå. Uuäääh.
Jag vill hem jag vill hem jag vill hem.

2012-09-02

Kidsen

Tre dagar av introduktion inför utbildningen avklarade. Kära nån, hur ska detta gå? Nybörjarstudent som man är...
Är hos karln nu. Kom hit igår. Har inte setts på en eviget, så planen är väl att stanna ett tag. Men. Imorgon kommer kidsen. Tänkte prova att stå ut en hel kidsvecka för första gången. Måste försöka ta mig upp i tid så jag hinner få nåt gjort. Den första kommer väl hem vid tretiden. Sen är det full fräs fram till åttatiden.
Och efter det måste man hinna ligga och lite sånt... Blir ju inget sova till halv ett på dagen som det har varit innan.
Nya tider!
Känner mig helt förvirrad men samtidigt lite smått peppad. Ovanlig känsla för att komma från mig, apatiska gnälltanten.

2012-08-24

Kramp

"Tangentbordsträning"... Ett sånt påhitt. Man får ju kramp överallt. Låt mig köra pekfingervalsen. Snälla.

2012-08-21

VET

Jag känner mig sjuk. Alltså inte sjuk. Fast sjuk. Det är först och främst den klassiska "efter-festival-känslan" som fortfarande, efter en vecka, håller i sig. Allt blir ännu tristare när man kommer hem. Samt det jag nämnde i föregående inlägg. Och sen har vi det här med de nya pillren. Inbillar mig att jag känner mig konstig av dessa. Och sist men inte minst; mina självdestruktiva vanor. Äter skit, rör inte på mig, bryr mig inte. Igår blev det 300 gram chips till middag fast jag VET hur jag mår efteråt... Och givetvis litervis med aspartamsötad läsk fast jag VET hur jag mår av den. Sitter med ett glas nu med. Frukostdrinken. Har inte varit ute, eller inne, och motionerat allra minsta sen i maj eller liknande. Fast jag VET att jag mår bättre av det. Sen jag kom hem från Slovenien för en vecka sen, som sagt, är den längsta sträcka jag släpat mig till Konsum och tillbaka.
Har bantarshakes som jag både vill börja med igen och inte. Mest inte. Fattar inte. Varför gör jag det bara inte? Jag VET att jag blir nöjd om jag lyckas gå ner lite. Om så bara nåt hekto.

Nä, man är en riktigt slö jäkel. Slö och apatisk. Som vanligt. Eller nästan värre än vanligt. Men samtidigt känner jag mig ändå inte riktigt lika mycket under isen som jag brukar.
Ja det här blev ju begripligt.

Hejdå.

2012-08-20

Tider

Jag går i väntans tider. Ja inte på det viset. Ska som sagt norröver om en vecka och starta upp studierna, men fram till dess går jag bara och glor. Inget att göra. Uttråkad. Fet. Vill flytta. Jaja. Sån är jag. Jag är rätt bra på att vänta, faktiskt. Kan lätt sitta fyra timmar på en tågstation eller liknande utan att stirra upp mig. Men det här är annat. Vill att tiden ska gå. Får väl sätta mig med mitt kära Skyrim i en vecka. Men det har också förlorat lite av sin charm, hör och häpna.
Rätt nöjd ändå över att ha överlevt ännu en sommar. För nu är det snart i höst i almanackan. Och det uppskattar jag. Tycker redan nu det är trevligt att det blir mörkare på kvällarna.






2012-08-17

Segt

Åh  vad segt allting går. Borde vekligen ta mig i kragen en smula hårdare inför den här så kallade studiestarten. Den 27:e brakar det loss. Inleder med en lång tågresa den 28:e upp till lärosätet i Norrland. Charmen med att studera på distans; behöva  åka hundra mil med tåg för att deltaga i "terminsträffar". Trodde inte den första av dessa träffar skulle äga rum så snart, men jodå.
Borde kontakta CSN och kolla så det inte blir nåt strul med cash hit och dit, är ju inskriven på the almighty Arbetsförmedlingen fram till den 24:e. Sen slipper jag dem! Fatta vilken känsla! För er vanliga dödliga kanske detta låter underligt, men för mig som haft med denna korkade instans att göra i stort sett hela mitt vuxna liv, känns det som, hittar inte ord stora nog, att slippa dem. Äntligen!

Så jag borde ju vara rätt nöjd nu kan man tycka. Bah. Ni känner väl mig. Och om i inte gör det; jag är aldrig nöjd. Jag vill fortfrande flytta till Stockholm, vilket verkar vara det omöjligaste man kan önska sig. Som sagt, ingen som vill byta en lägenhet i huvudstan mot en i fiskarstan Kan jag ju förstå. Men ändå. Nån korkad jäkel som ska gå på Chalmers eller liknande. Men icke. Däremot blir jag överöst (nåja) med bytesförslag i Malmö och Visby och såna plejs. Tack men nej tack.

Samt det här dilemmat med karln. Han bor tio mil från Stockholm, knegar och är varannanveckasfarsa till två små illbattingar på sju respektive tio år. Han vill att jag ska bo där. Det vill inte jag. Har varit där och träffat kidsen flera gånger, men två-tre dagar i stöten räcker bra, känns det som. Och det där eländet till "stad"... Varför bo så nära Stockholm men ändå så långt ifrån? Jag bara frågar.
Hade gärna velat komma lite närmare men inte för nära. You get? Är ju bara en tmme med tåg från storstan till hans by. Kostar typ en hundring. Annat det än att sitta och åka X2000 för hutlösa summor.

Så. vad är det mer jag inte är nöjd med? Min fettiga uppenbarelse. Inget nytt, men ändå. För två (eller var det tre?) år sen sa jag att jag absolut INTE tänkte genomlida en sommar till som fetto... Jo just. Här sitter jag, fettigare than ever.
Vad finns det mer att gnälla på i dagsläget? Givetvis min totala brist på pengar. Det är så tråkigt. Ber till högre och lägre makter om att det ska rassla till med nån lottovinst eller liknande. Och gud hör bön, härom veckan vann jag 99 kronor.
Hörde rykten om en bekants bekant som varit ett nummer ifrån 120 miljoner och istället kammat hem 27000. Inte illa det, men åh vad man skulle svurit.
I alla fall jag.

2012-08-16

Venlafaxin

Kära Venlafaxin. Härmed lägger jag mitt liv i dina händer.
Det lät ju jättefjortisfånigt. Men ändå. Låt mig hålla på. Jag var aldrig nån "riktig" fjortis, så jag tar igen det nu. Bor som en fjortis, uppför mig som en fjortis överlag. Skriver som en fjortis. Ser dock inte ut som en. Snarare som fjortis gånger tre.
Jaha, annars då?

2012-08-15

Ohållbart

Det är nåt slags spektakel på byn. Kalas av nåt slag. Kultur kallas det tydligen för. Är det inte Gothia Cup eller hysteriskt utsåld Ullevi-konsert så är det nåt annat. Usch. Jag håller mig hemma i skrubben.

Slovenien var oerhört fantastiskt. Som vanligt. Perfekt väder, perfekta nya och gamla vänner, perfekt alltihop.

Från paradiset till den otäcka verkligheten. Började med en ny sorts lyckopiller igår, hyser inga större förhoppningar, men jag provar gärna. Lite vinglig mage så här andra dagen men än så länge inga värre biverkningar. Men det kommer väl. Enligt den två meter långa bipacksedeln kan man råka ut för allt från allvarlig inre blödning till lättare yrsel. Spännande.

Saknar min karl. Äckligt mycket. 40 mil bort. När vi väl ses nästa gång har det gått 38 dagar sen sist. Ohållbart. Allt handlar som vanligt om pengar. Detta satans djävla skitpåfund. Nu blev jag sur. Hejdå.

2012-08-03

Sörja

Inte van vid det här. Att det går så mycket upp och ner. Ena skeunden nöjd och glad (kan ni ens tänka er) och nästa, självmordsbenägen. Är van vid att det ständigt håller sig vid samma grå sörja. Varken mer eller mindre. Underligt..

124

Räknar timmar. Minuter (124 st). Snart är min tid av gratiskneg på företaget över för den här gången och på söndag styr jag mot mitt underbara Slovenien. Fjärde året i rad. Öl, musik och värme en hel vecka. Blir fint. Men lite gruvar jag mig allt. Som vanligt. Fast det dör jag väl inte av. Lite gruv. Kalla mig gruvan. Höhö.
Det kommer bli trevligt. Ska försöka förtränga min pengaångest under tiden jag är där. Det löser sig, brukar ju folk säga.

2012-08-02

Stabilt

Jamen så. Ett hysteriskt lipanfall från ingenstans och utan anledning. Känns stabilt.

2012-07-31

Hänger

Jodå. Jag lever. Hänger på en bekants företag och "jobbar" (sitter och glor och snackar ibland lite väder med nån enstaka människa som kommer i min närhet). Vi fixade en deal. Jag fick "praktikplats" hos henne och slapp undan mina favoriter Arbetsförmedlingen, hon får lite ledigt då och då, vilket inte varit fallet på många år. Får inget pröjs alltså, men är inte helt i AF:s klor heller. Fint.
Jag ska ju minsann bli student på gamla dar. Sökte en utbildning, 500 sökande till 30 platser, jag kom in. Inte som reserv eller nåt sånt trams, utan bara kom in. Rätt av. Det ni.
"Du hade VÄLDIGT bra resultat på testerna", som hon sa damen som ringde upp och intervjuade mig. "Det var värst", sa jag.
Men. Det stora mennet. Hur i hela friden ska man har råd att skaffa alla nedrans böcker som behövs?? Käre värld.
Det är igen glamourös utbildning, inte alls (finns det såna?), men den leder förhoppningsvis till kneg sen efter 2 (!) år. Prognoserna för att få jobb är "mycket goda" i hela landet. Hyfsad ingångslön också.
För mig är detta en stor grej. Har inte nån mer utbildning än 2-årigt gymnasium. Nu på äldre dar har jag tagit mig i kragen.
Men vi får väl se. Har inte börjat än.

Annars då? Jodå, det har varit en rätt jobbig tid. Hört den förr? Sommar och sol och fettiga kroppsdelar som inte törs visas. Tjafsigt med karln, men det känns bättre nu. Jag är banne mig mycket förtjust i karlsloken. Kan även reta upp mig nåt vansinnigt på honom. Men så är det väl. Just nu är han i ett annat nordiskt land och hälsar på en kompis och lever rövare. Genast blir jag en mes och oroar mig för en massa han kan hitta på (även om jag typ VET att han inte gör det). Varför är det så svårt att bara lita på folk, relaxa och få lite lugn..?

2012-04-02

Glor

Jaha. Sitter hos karln och glor. Ska åka tåg i tre timmar hem till Räkstaden ikväll. Han jobbar. Kommer hem vid 16. Har en timme på mig att duscha och tvätta håret, försöka se lite representabel ut. Kanske hinner jag. Känner mig off. Orkeslös och meningslös. Kankse är det för jag ska hem. Till ensamheten och saknaden. Samtidigt är det skönt att komma hem. Fast brukar gå över efter några timmar.

På lägenhetsbytesfronten intet nytt. Trodde det skulle vara enklare än så här att byta bort en central etta i  Räkstaden. Men inte. Som sagt känner mig seg och eländig. Ute snöar det och är soligt på samma gång. Poänglöst och osammanhängade svammel. Som vanligt. Adjö.

2012-03-12

Våren

Jodå, jag lever väl. Men ännu mindre motivation, ork och lust än vanligt. Det är våren. Jag hatar den. Men  jag kommer igen. Hoppas jag.

/Megafettot

2012-02-09

20000

Yrsel!! Inte tagit mina happypills på tre dagar på grund av miss med recept. Så nu sitter jag här och svajar. Urk. Annars kör jag vidare med LCHF så gott det går. Har inte rasat i vikt som många man läser om, till och med stått still förra veckan, men det skyller jag på ölintag. Gått ner lite i alla fall. LCHF är dyrt. Om man nu inte kör ägg och bacon morgon, middag, kväll. Försökte baka bröd idag. Blev sex små knölar. Inte äckliga, men inte heller goda. Och med sviiindyra ingredienser. INTE värt. Har ju varit utan bröd i typ 20 dagar så det är väl bara att fortsätta så.
Har pengaångest som få. Fick 20000 av farsan i julas. Som skulle "sparas för framtiden"... Har 14000 kvar... Och än är det länge till nästa "lön".
Och det verkar helt omöjligt att få tag i lägenhet i Stockholm. Får väl ge upp. Inse att jag blir kvar i fiskarstaden för evigt.

Hejdå.

2012-01-25

40

Jamen så där. Signat upp mig på kukis & fittis (friskis & svettis, kunde inte låta bli att va omogen), och kört 40 minuters hasande på ett sånt däringa band i raskt tempo. Får väl se om jag orkar göra om det.
Och imorgon tror jag att jag ska "säga upp" mig från den arbetsmarknadspolitiska åtgärden.

2012-01-24

Vågen

Jodå. Vågen visade lite neråt. Inte så mycket som jag önskat, men ändå. Tror jag vet vad det är jag måste ändra på. Hänger i. Kör på. Fettar på.
Främmande karlar här och "installerar bredband". Ett jäkla liv. Vill inte ha, men får ändå. Vad är det för fel på ComHem liksom. Fick en ny spis härom veckan också. Som jag inte heller ville ha. Slöseri på hög nivå. Men jaja. Nu står den här. Mycket intressant, detta. Precis som sig bör en tisdagmorgon.

2012-01-22

2012-01-21

Igår: strålande sol, blå himmel och barmark.
Idag: detta...

Citronmajonnäs

Ja jäklar. Säger det igen. Funkar detta käk på det vis att man går ner i vikt... Då är jag i himlen. Tog ett litet mellanmål idag... Ett kokt ägg med citronmajonnäs. Hallå, liksom. Och så klart riktig majonnäs. 77% fett, inget trams. Spänningen är olidlig, måndag - vägardag. Och det underliga är att jag inte alls har samma extrema sötsug som innan. Unnar mig en liten bit 86-procentig choklad en gång om dagen, och sen är jag nöjd.
Kanske har jag gått upp massor till på måndag... Vi får se. Återkommer.

2012-01-17

Bacon

Jodå. Jag lever. Klarat mig igenom jul och elände. Annars inte mycket nytt. Har gett mig in på den här LCHF-dieten. Andra dagen. Skeptisk. Känner mig fetare än nånsin... Ägg och bacon och ost och grejer på löpande band. Nötter och korv. Går jag ner i vikt av detta ska jag äta upp min hatt. Om jag hade haft en. Höhö. Kul.
Nån som sa att det enda som omvandlas till fett på kroppen är "oanvända" kolhydrater. Alltså inte fettet man äter. Kan det verkligen vara så? Varför har ingen sagt nåt??
Ska väga mig på måndag morgon och det kommer bli mycket intressant. Med betoning på "mycket". Ska väl ut och promenera lite också. Köpt nya skor och allt. Passa på de dagar det inte regnar sidledes.
Reggade mig på Twitter idag. Men begriper inte riktigt grejen...
Nu ska jag kolla på ett eller två avsnitt av "Band of Brothers" och känna mig som ett praktfetto. Rapa bacon med lite fetaost i mungipan.

2011-12-18

Smula

Idag är jag en smula bakis. Med tillhörande ångest och tom plånbok. Det är inte värt det. Ändå gör man om det igen. Och igen. Löjligt.

2011-12-15

Denna

Jag gillar denna blogg. Vet egentligen inte varför. Bara gör't.

Snickers

Ååh. Sånt stök. Alla småsaker blir extremt jobbiga för mig. Inte alltid, men ofta. Fortfarande. Man blir inte "ny" över en natt, liksom. Jätteinspirerande föreläsning på den arbetsmarknadspolitiska åtgärden i morse. En dam som haft det ett extremt jobbigt, men tagit sig ur det och nu berättar om det på ett fantastiskt sätt. Hur bra som helst.
Verkar som att jag måste läsa "Svenska B" för att komma in på utbildningen i höst. Svenska, hallå eller? Ska det vara nödvändigt? Tydligen. Undrar om det är svårt. B.
Men komvux kör ingen sån kurs förrän i mars. Jaha. Och jag är för sent ute till alla skrivarkurser också som det verkar. De flesta (kostandsfria that is!) som kör igång i januari är det för sent att söka till. Kan gå en som börjar i februari, men vad tusan 1400 är mycket cash för ett fattighjon som mig. Jaha igen. Vad ska jag göra till dess då?
Och den där utbildningen, ja... Börjar kännas som en fix idé. Är det nåt jag vill egentligen? Ska man prova bara för att? Ska jag lugna ner mig och ta en praktikplats på McDonalds och hoppas på anställning? Lägga ner verksamheten igen? Nöja mig med det lilla. Lägga ner drömmen om stockholmsflytt? Känns som det vore skönt. Men surt också.
Tänk att få sitta hemma och skriva böcker och leva på det! Finns ju så mycket skräpförfattare (nämner inga namn, men till exempel, Denise Rudberg) som säljer böcker som jag vet inte vad.
Fast man måste ju ha en idé. Skriva om vad, liksom? Och hur?
Blablablaaaa!
Tar en Snickers istället.

2011-12-13

Hånglat

Jag bestämde mig. För att skolka imorrn. Från den arbetsmarknadspolitiska åtgärden. Har varit och besökt karln. Kom hem för nån timme sen. Orkar inte med eländet. Nya tag på onsdag. Kanske. Så sen i torsdags kväll har jag bara ätit och hånglat. Typ. Wordfeudat. Gött. Inte underligt man är sliten.
Men nu, som sagt, tillbaka i meningslöshetens huvudstad. Usch. Så fort jag kliver av tåget här efter att ha varit annorstädes, så hamnar jag i nåt slags surmoln. Vill bort!!
Men nu orkar jag inte skriva mer. Hejdå.

2011-12-06

Lever

Den håller i sig. Megatröttheten. Nästan så man vänjer sig. Järnbrist? Borde börja knapra på en stekpanna eller nåt. Börjat titta lite närmare på en utbildning... Jag!? Studera!? Kanske. I så fall inte förrän i september. Den som lever får se.


2011-12-05

TRÖTT

Jag. Är. Så. TRÖTT!!
Vaknar 08. Hemma 16. Kan lätt ta en lur mellan 17 och 18. Måste då ställa larmet, annars sover jag till nästa dag. "Men då kan du inte somna på kvällen sen!?"
Jo. O ja. Oj. Jag somnar lätt vid 00 och sover som en gris igen till 08.
På helgen, om jag bara hänger hemma på kvällarna, vilket jag oftast gör nu för tiden; somnar vid 01, vaknar vid 12. Gärna en liten lur vid 16-snåret. And so it goes. Äter inte så hälsosamt kanske, men ändå. Köpte nåt blask på apoteket som man ska halsa i sig "vid behov". Vid behov. Alltså småsmutta hela dagarna. Ha med sig i plunta? Verkar inte heller funka. Ögonen känns ständigt som två tjocka klumpar som bara vill falla ihop. Sooovaaaa...

Måste försöka börja med mina promenader igen. Över en månad sen sist. Men mina gåskor knarrar. Ljudligt! De har verkligen sett sina sista dagar. Har inte råd med nya. Ursäkt ett. Vädret har ju varit uuuselt. Ursäkt två. Jobbigt med omställningen att gå upp tidigt varje morgon. Delvis sant, men ändå. Ursäkt tre.
Har gått upp i vikt igen. Skulle vilja ha en matsedel att följa strikt. Tydliga direktiv om vad som ska ätas och hur och när. Med hälsosam mat. Smalare mat. Fast inte sådär Anna Skipper-krångligt och dyrt. Simpelt, smalt och billigt! Hatar att laga mat och hålla på gegga. Simpelt och bra som sagt.
Eller ännu bättre, matlådor levererade till dörren! Nån som vet nåt bra sånt ställe? Kostar ju knappast mer än att kuta på svindyr-Konsum varenda dag och aldrig köpa nåt vettigt ändå...
Usch, sånt bök. Går och lägger mig. Klockan är sent!

Adjö.

2011-12-04

Brevbärare

Min nya last: nyponsoppa. Mycket användbar info, I'm sure.
Imorrn ska jag iväg till min "arbetsmarknadspolitiska åtgärd" igen. Kära nån.  Mycket flum ska det vara. Men visst kan jag väl sitta där och hänga och slippa ifrån drakarna på AF ett tag. Smida planer i lugn och ro. Inte min starka sida, smide, men vaddå. Gammal man gör så gott han kan. Gammal dam också.
Idag på torget såg  jag en karl komma cykande utstyrd i shorts, kavaj och ridhjälm. Alltså en sån svart old school modell med sammet på. Shorts i 3 grader och snålblåst? Trodde det var enbart brevbärare som körde med sånt (vad ÄR det med brevbärarkåren och shorts??). Fast han kanske var brevbärare. Fast civil. Eller nåt. Men ridhjälmen då?
Bäst jag slutar. Det här slutar aldrig väl. Adjö.

En gammal bild:


2011-12-02

Mailat

Tar mig en öl hemma på soffan och har beställt personbevis. Ska söka till en distanskurs i skrivande. Provar en där man inte behöver skicka in nån text... Om sanningen ska fram så har jag googlat runt bland så många olika sådana kurser att jag inte riktigt vet vilken det är jag pratar om nu. Mailat olika kursledare och bla bla. Ja vi får väl se. Kanske kan vara kul att prova. Kanske får jag blodad tand på allvar, och slriver en roman och blir stenrik och behöver aldrig mer jobba!
Skål!

Now playing: "Unholy Misconception" med Torture Division.

2011-12-01

Distans

Jorå, det rör på sig lite som sagt. Litet "bakslag" idag, dock. Den här "sova-i-ett-år"- känslan, som jag är allt för bekant med, gjorde sig påmind. Men jag bet ihop.

Funderar på skrivarkurs. Kollat upp några. Men givetvis sket jag på mig (nästan) när jag läste att man ska bifoga nåt man skrivit när man skickar ansökan. vad skulle jag skicka med, liksom? Ett utdrag ur gamla gnällbloggen? En shoppinglista? Känns lite omöjligt, för att inte säga HELT omöjligt, att sätta sig och skriva nåt på beställning. Snabbt måste det gå, också. Sista ansökningsdatum har passerat eller ligger mycket nära i tiden på de flesta kurserna. Skrivarkurs på distans, ska tilläggas. Tänker inte beblanda mig med pöbeln i onödan. Om jag inte måste. Sitta hemma på kammarn, bestämma tider själv, perfekt.

Sen har jag funderat på en "riktig" utbildning till nästa höst. Som man kanske till och med kan få ett jobb tack vare, hör och häpna.
Men det är mycket som ska styras upp inför det här "riktiga". Gamla betyg ska hittas/beställas, datorkunskaper ska slipas på... Och lite sånt. Och jag är ju fortfarande mitt gnälliga och bekväma jag, glöm inte det. Har liksom inte gått och blivit en övermänniska i en handvändning.

Så det går lite trögt. Men det gör inget. En sak i taget.